Som ni kanske redan förstått så är mitt liv inte på topp just nu, mamma vill få det att låta som om det är mest synd om henne, men det är inte bara hon som mår dåligt just nu.

Jag har tröttnat på att du ska stå i centrum hela tiden och gå runt och berätta för allt och alla att det bara är jag som gör fel hela tiden och beter mig som en barnunge enligt dig, men tänk om vi skulle vända på den saken mamma och sätta mig i centrum för en liten stund så jag kunde gå runt och snacka skit om dig och ta kontakt med dina vänner och berätta hela saningen, få dem att inse att allt inte är så bra som du vill att dom ska tro?

Du förstår nog inte hur hårt alla bråken mellan dig och pappa har tagit på min krafter, ibland har jag tänkt tanken att "om jag inte fanns, skulle ni då bråka lika mycket"? eller "är det mitt fel att ni två är osams"? jag vet att man inte ska tänka så, men det är sånna tankar jag får upp när det är som jobbigast. Det är många gånger då jag har lagt mig i sängen för att sova och hört er skrika och gapa på varandra och sedan inte kunnat somnat och gråtit mig till sömns och sedan tagit mig upp till skolan dagen efter och låtsats som om ingenting hade hänt, och sitta på bussen påväg hem och tänka "bråkar mamma och pappa, eller är det lugnt hemma"? det tar på krafterna.

Nu orkar jag inte skriva mer, är supertrött så ska sova nu.
Godnatt!